Nymånens skära


Ur en djupblå oändlighet växer nymånens skära.
Var den slutar, vem vet vart de mörka broarna bära.

Broar från mörker till ljus byggda av stjärnors stoft.
Ur samma djupa mörker kommer okända blommors doft.

Doften blandas med toner i de eviga skuggornas sång.
Min själ sjunger med, sjunger den gång på gång.

 

Helge Dietrich

Tillbaka till Startsidan